Vi hade precis hyrt en bil i ett land med vänstertrafik, och körde i snigelfart nervöst runt på vägen mot kusten som skulle vara så vacker. Längs vägen stod ett två män i backpackande utstyrslar med en skylt änderna till samma mål. Dels av spänning och dels av lust att återgälde tjänsten till alla vi liftat med, plockade vi upp dem. Mot alla odds visade det sig att de var svenska. De gycklade som leverne och var ute på äventyr. Självklart klickade vi direkt.

Vi kom fram till det som måste ha varit en av de vackraste platserna på jorden, och i vår vandring gled vi iväg åt olika håll. Paula och jag gick över sanddynerna till det på riktigt ljusblåa havet. Helt folktomt och sagolikt. Vi tog av oss kläderna och sprang ner i vattnet. Några minuter senare kom gycklarna, och det var lite läskigt fast samtidigt också en del av grejen. Och det magiska var ju att de också klädde av sig nakna och hoppade i. Naket och fritt, naturligt, spännande och hårigt. Långt från kroppskomplex och samhällsnormer. Fan, vad jag älskade dem.