Så jag kommer in i ett uppehållsrum på ett slitet hostel. Jag har valt det för att det är det billigaste. Grät när jag skulle betala för rummet, så jag fick ett rum för fyra istället för en sovsal utan att behöva betala extra. Min enda rumskamrat jag träffat heter Maz, en brittisk brud med mycket självförtroende men ett hjärta av guld. Hon kommer att ta mig under sina vingar, men det har jag inte riktigt fattat än. 

Jag går förbi sofforna till den lilla vrån där man kan laga mat och kokar upp vatten för te och nudlar. Därifrån har jag utsikt över gruppen killar som sitter i soffan och snackar med tv:n på i bakgrunden. De är högljudda, unga och verkar ha roligt. Jag sätter mig lite vid sidan av och äter mina nudlar.

Det jag inte vet är att när jag kom in i rummet och killarna såg mig, blev ledaren för deras gäng väldigt intresserad och gjorde tecken för att ladda ett gevär i luften. Shotgun. Dibs. Jag har första tjing på henne.

Och senare den natten låg jag med denne unge man med oförståelig brittisk accent och ett aldrig sinande självförtroende.